På väg hem

 
Jag äter lunch i sjukhuskafeterian innan jag kan ta tåget hem.

Känner plötsligt att damen vid bordet bredvid stirrar på mig. Nästan alla har någon form av bandage, så varför stirrar hon?

Har du varit på ögonoperation, sägen hon plötsligt.

Det kan jag ju inte förneka. Jag har gjort en laseroperation, svarar jag.

Jag skulle också ögonopereras, säger hon, men jag ville bli sövd och dom hade ingen narkospersonal, så jag får åka hem igen.

Efter en stund tar hon upp en 100-lapp. Lägger den på bordet och ställer väskan ovanpå. Hon ber mig hålla koll på grejerna medan hon ställer undan diskbrickan. När hon kommer tillbaka tar hon väskan och säger hej!

Men hallå, du glömde din 100-lapp, ropar jag.

Oh, tack! Den ska jag ju ha till färdtjänsten, säger hon och drar iväg.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bild
Ny synfältsundersökning   Under fem uppföljningsbesök pendlar trycket mellan 14 och 24. Det stannar sedan på 17. Då bestämmer läkaren att vi ska göra en ny synfältsundersökning. Kan inte hjälpa att jag får en känsla av att det är för att hitta på någonting.       I mitten av december gör vi synfältsundersökningen. Då ligger trycket på 19 och synskärpan är 1.0 på mitt friska öga och 0,05 på det högra. Nu är vi framme vid nutid. Det är vecka 8 och jag har inte hört något från ögonmottagningen. Jag ringer på måndagen och möts av: det är många som ringer, vi kan inte ta emot fler. Ringer tisdag och får samma besked. Ringer onsdag. Nu äntligen kommer jag fram, knappar in personnummer och telefonnummer och blir uppringd på eftermiddagen. Sköterskan drar efter andan när hon läser i journalen. Det är visst ingen som har tittat på undersökningen, säger hon, och lägger till att eftersom hon sitter i Härnösand kan hon inte lägga journalen framför näsan på någon läka
Läs mer
Bild
Slutklämmen   I början av mars ringer jag en gång till och frågar vad som händer. Två dagar senare ringer läkaren upp. Det ser inte bra ut, säger han. Stora delar av synnerven är död. Jo, tack, jag vet, säger jag. Du får en kallelse till en undersökning, säger han. Sedan får vi hålla koll på ditt friska öga så att du inte får högt tryck på det, Kallelse kommer till igår mitt i coronakrisen. Jag ringde i måndags och frågade om jag verkligen ska komma. Folk i min ålder avråds från resor och bör hålla sig hemma. Ska jag verkligen sätta mig på bussen och sedan gå in i sjukhuset, frågar jag. Det får du själv avgöra, svarar sköterskan, men buss kanske inte är så bra. Du behöver inte gå till centralkassan utan kan komma direkt hit. Och vi har mycket färre patienter än vi brukar. Ingen vet när du annars kan få en ny tid. Okey jag kommer, säger jag trots att jag känner mig tveksam. Bestämmer mig för att ta bilen. Allt går bra. Det är en del människor i entrén, me
Läs mer
Bild
Behandling med diodlaser   Skönt att kunna äta frukost i lugn och ro, packa ihop, checka ut och trava iväg till sjukhuset. Jag kommer till mottagningen en halv timme före utsatt tid och hinner bläddra i en tidning från förra året. Vid utsatt tid får jag låsa in min väska i ett skåp och komma in i förberedelserummet. Där ställer sköterskan ett antal frågor och sedan börjar hon droppa bedövning och pupillvidgande. Sen ska hon tvätta ögat med kall vätska, som hon sprutar på ögat. Efter en stund är det dags att gå in till operationsrummet. Operatören informerar om hur operationen genomförs och om att det finns risker. Vi har gjort 600 operationer utan några problem, men jag är ändå skyldig att informera om riskerna, säger han. Sedan får jag sätta mig i en fällbar stol, typ tandläkarstol, som fälls ner så att jag ligger. Överkroppen täcks med duk med bara ett hål för ögat. Ögonfransen tejpas. Ny tvättning och droppar. En bedövning ska också läggas bakom ögat. Med spruta! Det ä
Läs mer