Uppföljningsbesök Ringer ögonmottagningen i Härnösand för att boka uppföljningsbesök, som man ska. Doktorn gick i pension i fredags, säger sköterskan, vi bokar in dig i Sundsvall. Typiskt, när jag som bäst behövde honom! Jag känner redan på morgonen att inte allt står rätt till. Har fått kallelse till efter lunch, men ringer för att kanske få en tidigare tid. Det går inte att komma fram. Telefontiderna är slut för både rådgivning och tidbokning. När jag äntligen är på plats får jag förklaringen till dimsyn och huvudvärk. Trycket ligger på 50-55! Läkaren skriver ut trycksänkande droppar och skriver i journalen: Har fått lite ont i pannan på höger sida. Åter om en vecka, tidigare vid behov. Jag kan inte påminna mig om att hon sa till mig att jag kunde komma tidigare om jag blev sämre! Det är ju dessutom inte så enkelt att komma fram på telefon, så jag accepterar tiden om en vecka. Vilken tur att jag har skjuts, för på vägen hem blir det värre. Det känn
Inlägg
Hemresa lördagen den 24 september 2016 Min nyfunna vän följer mig som en skugga och pratar hela tiden. Vi äter frukost tillsammans. Sedan blir jag kallad till undersökningsrummet för koll av ögat. Får instruktioner och recept på ögondroppar. Och oljan ska opereras ut om tre månader. Vi ses på julafton då, säger jag och dom tittar undrande på mig. Det förstår väl jag att man inte ägnar sig åt sådana operationer på julafton, men det är trots allt exakt tre månader till julafton! Jag köper ny biljett och tar tåget hem!
Operation nummer två På morgonen dyker min rumskamrat upp. Hon har sovit hos sin syster för hon trodde att hon skulle bli ensam och det kunde hon inte stå ut med. Det är en tvåbarnsmamma i 30-årsålder med stora sociala behov. Hon berättar sitt livs historia med mycket problem och svårigheter. Jag får veta mer än jag egentligen vill, men hon är rar och vänlig och jag lyssnar. Jag får låna hennes laddare till telefonen så att jag kan hålla i kontakt med omvärlden! Framåt förmiddagen kommer en sjuksköterskeelev som ska sätta en kanyl i mitt armveck, men nålen viker sig. Den ordinarie sjuksköterskan ska visa hur man gör, men det går inte så bra för henne hellre. Så småningom får hon till det men inte i armvecket. Jag får smärtstillande tabletter, avböjer morfin och så rullar dom iväg mig mot operation. Jag säger hej till min rumskompis. Operationen genomförs som den förra och tar nästan lika lång tid, trots att det inte är något linsbyte den här gången. Det är en annan op
Torsdagen den 22 september 2016 En oväntad händelse Jag får en ny kallelse till Umeå och tar tåget dit. Jag har själv bokat och betalat biljetten. En ytligt bekant person sätter sig på sätet bredvid mig och underhåller mig sedan i två timmar. Hon berättar bland annat att man inte alls ska köpa biljetten själv utan man ska ringa landstingets resebyrå så fixar dom alltihop och man behöver inte ligga ute med pengarna. Tack för tipset! Men nu har ju jag returbiljett. Efter lunch infinner jag mig i ögonmottagningens reception där jag blir hämtad av läkaren. Hon tittar och kollar. Berättar hur den första operationen gick till. Ritar upp ett öga och visar att hon gick in i fyra punkter i ögat och jobbade där inne. Hon förklarar också att vid linsbytet ville iris ge sig iväg och hon fick sy ihop den. Vi måste göra om operationen, säger hon sedan. Vi kan göra den i morgon. Men jag har returbiljett, säger jag. Så tokigt jag tänker! Som om biljetten var viktigare än att få ord