Uppföljning

 

 

I början på september ringer jag och frågar om vad som händer nu. Oj säger sköterskan, du skulle ha haft en tid i slutet på augusti, det har vi missat. Hon bokar hon in mig den 18 oktober. Det är nästa gång de har läkare i Härnösand. Jag får skriftlig kallelse, men några dagar senare ringer hon och ber om ursäkt. Läkaren har lämnat återbud. Jag kan få en tid i Sundsvall den 11 oktober klockan ett. OK.

Jag kommer till mottagningen strax före ett.

Men vad har hänt nu då? Jag är ensam i väntrummet. Det brukar vara överfullt med patienter. Det kommer en till, så vi blir två.

Sköterskan kollar synen, som är ytterligare försämrad. Tycker att hon säger 0,07, men är inte säker. Orkar inte fråga om. Jag vet ju hur lite jag ser. Trycket i ögat är uppe i 29.

Exakt klockan ett tar doktorn emot. Det är första gången på två och ett halvt år jag får komma in på utsatt tid.

Läkaren muttrar över långsam dator och funderar över vad ”vi” ska ta oss för. Det finns några alternativ. Fler trycksänkande droppar. Inte säkert att det hjälper. Olika sorters operationer. Varav laser är bäst.

Jag säger först att jag inte är så hemsk sugen på fler operationer. Men ändrar mig sedan till att laseroperation trots allt känns bäst. Han skriver remiss till Umeå. Och så var det klart för idag.