Torsdagen den 22 september 2016 En oväntad händelse

 

Jag får en ny kallelse till Umeå och tar tåget dit. Jag har själv bokat och betalat biljetten. En ytligt bekant person sätter sig på sätet bredvid mig och underhåller mig sedan i två timmar. Hon berättar bland annat att man inte alls ska köpa biljetten själv utan man ska ringa landstingets resebyrå så fixar dom alltihop och man behöver inte ligga ute med pengarna. Tack för tipset! Men nu har ju jag returbiljett.

Efter lunch infinner jag mig i ögonmottagningens reception där jag blir hämtad av läkaren. Hon tittar och kollar. Berättar hur den första operationen gick till. Ritar upp ett öga och visar att hon gick in i fyra punkter i ögat och jobbade där inne. Hon förklarar också att vid linsbytet ville iris ge sig iväg och hon fick sy ihop den.

Vi måste göra om operationen, säger hon sedan. Vi kan göra den i morgon.

Men jag har returbiljett, säger jag. Så tokigt jag tänker! Som om biljetten var viktigare än att få ordning på ögat! Efteråt skrattar jag åt mig själv.

Men läkaren står på sig: Lika bra vi gör det nu när du är här. Och så skriver hon in mig på avdelningen. OK, jag köper tandborste och lite annat smått och gott som jag kan behöva vid oplanerad övernattning.

Jag får en säng på en i övrigt tom sexbäddsavdelning. Sängen längst bort ser bebodd ut men det finns ingen där.