Operation nummer två

 

På morgonen dyker min rumskamrat upp. Hon har sovit hos sin syster för hon trodde att hon skulle bli ensam och det kunde hon inte stå ut med. Det är en tvåbarnsmamma i 30-årsålder med stora sociala behov. Hon berättar sitt livs historia med mycket problem och svårigheter. Jag får veta mer än jag egentligen vill, men hon är rar och vänlig och jag lyssnar. Jag får låna hennes laddare till telefonen så att jag kan hålla i kontakt med omvärlden!

Framåt förmiddagen kommer en sjuksköterskeelev som ska sätta en kanyl i mitt armveck, men nålen viker sig. Den ordinarie sjuksköterskan ska visa hur man gör, men det går inte så bra för henne hellre. Så småningom får hon till det men inte i armvecket.

Jag får smärtstillande tabletter, avböjer morfin och så rullar dom iväg mig mot operation. Jag säger hej till min rumskompis.

Operationen genomförs som den förra och tar nästan lika lång tid, trots att det inte är något linsbyte den här gången. Det är en annan operatör och han är mer tystlåten med vad han håller på med. Även nu är det en vänlig själ som håller mig i handen. Den här gången fyller de ögat med olja som tryckförband. Det är bättre sägs det, men nackdelen är att oljan måste opereras bort om tre månader.

Tillbaka på avdelningen. Personalen bäddar om sängen för magläge. Min rumskompis är borta, förmodligen på operation. Två andra damer ligger nu på avdelningen. En som verkar mycket sjuk. En som har ramlat ihop inne på ett varuhus och som nu ringer sin man och försöker förklara att han faktiskt får klara sig själv eftersom hon ligger på sjukhus. Det finns mat i kylskåpet, men det verkar inte som han vet hur man öppnar det!

Dagen går och min rumskompis har inte kommit tillbaka. Om det inte vore för att hennes skor står på sängbordet skulle jag tro att dom tagit henne till en annan avdelning.

Jag går och lägger mig och jag har sovit en stund när personalen vid tiotiden rullar in henne i salen. Hon har ett stort bandage runt örat – det var något med trumhinnan. Frågar yrvaket om operationen tagit så lång tid. Det blev visst komplikationer och dom fick söva om henne. Nu ska hon ut och röka! Jag somnar om.

Någon gång under natten är det en nattsköterska som väcker mig. Jag har glidit över på sidan och det går ju inte an när magläge är påbjudet.