Det är lördagen den 15 maj 2016 med Eurovisionsschlagerfestival. TV-sändningen håller på långt efter midnatt. Sverige kommer femma med Frans och låten "If I were sorry". Efter programmet har jag svårt att somna och sover dåligt på natten.

Jag är trött hela söndagen och under eftermiddagen börjar det kännas lite konstigt i mitt högra öga. Det känns som om det satt en skalm på insidan av ögat. Framåt kvällen dras rullgardinen ner och det mesta av synfältet försvinner. Om jag tittar långt till höger kan jag skymta ljuset. Det är ett klassiskt symtom som jag aldrig hört talas om och som jag inte heller förstår allvaret av.

Okey tänker jag, jag är trött, det går säkert över om jag sover en hel natt. Sagt och gjort. Jag går och lägger mig tidigt. Somnar och sover gott. Men på morgonen är rullgardinen kvar. Jag blir orolig och ringer optikföretaget. Tyvärr har de ingen optiker på plats den dagen (måndag). Jag får en tid tisdag förmiddag.

När optikern tittar in i ögat säger hon: Jag ser inte gula fläcken! Jag tror att du har drabbats av näthinneavlossning. Hon ringer ögonkliniken i Sundsvall, som inte svarar utan man får läsa in ett meddelande och sedan ringer de upp. När de äntligen ringer är budskapet: Kom på en gång! Och du får inte köra bil. Okej, jag fick skjuts. På ögonakuten i Sundsvall undersöker och gör en massa kontroller och mätningar. Sen kom beskedet: Till Umeå universitetssjukhus för operation!

Utrustas med tågbiljett och en bokade natt på patienthotellet. På stationen är det stökigt. En berusad kvinna och ett gäng ungdomar är högljudda och hotar med att spränga stationsbyggnaden i luften. Bättre att vänta ute på perrongen.

Tåget till Umeå tar två timmar och stannar ca 50 meter från huvudingången till sjukhuset. Klockan närmar sig tio och det har blivit mörkt. Jag är halvblind och känner mig mycket ensam. Kan inte få syn på någon skylt där det står patienthotell. Går fram till sjukhusentrén som är låst men utrustad med porttelefon. Frågar efter vägen till patienthotellet. Jag är så dålig på att förklara, säger damen i porttelefonen. Oj, tänker jag, då har du valt fel yrke! Det kommer en käck yngling i rullstol och erbjuder sig att visa vägen. – Du kan gå genom sjukhuset och jag ska åt det hållet, säger han. Vi går och går i korridorer med dämpad belysning. Plötsligt säger ynglingen: Här ska jag in. Gå bara först höger och sedan vänster. Sedan är han borta. Jag försöker gå höger och vänster, men känner att jag är hopplöst lost. Får syn på två damer som sitter i skymningen och har ett djupt samtal. Jag måste störa dem. Den ena är vänlig nog och följer med mig till utgången och pekar sedan: Över bussgatan, så är du där. Tack! Äntligen ser jag en skylt till Hotell Björken och inser att det är patienthotellet!

Checkar in och sover gott, konstigt nog!